Uno Alexander Burman från Koskö (se 141A i Kosköboken), inkallades till armétjänst den 5 april 1940, en månad efter vinterkrigets slut. Tillsammans med fyra andra Kosköpojkar, alla runt 19 år, kallades han till uppbåd i Brändö, Vasa. Efter en månads skolning, den 8 maj, skickades de via Åbo till Åland, där Uno kom att tillhöra cykelbataljon PPP8 (polkupyöräpataljoona) i ett par månader. Eftersom Åland var neutral mark, var de inte välkomna där, utan skickades tillbaka till Åbo den 30 juni. I slutet av 1940 omplacerades Uno till Bromarv och kom med i Infanteriregementet IR13 som var den 17:e divisionens truppenhet i fort-sättningskriget. Regementet bestod främst av svenskspråkiga soldater. Vårvintern 1941 förflyttades IR13 till Hangöfronten. Då fortsättningskriget startade på midsommardagen den 25 juni 1941, blev Uno först skickad till Hangöudd. Sedan blev det förflyttning till Värtsilä i Nordkarelen, där han utplacerades vid fronten på ryska sidan, och anfallen avlöste varandra. Första slaget skedde vid Säntämä 5-6 september 1941. Den 6 december 1941 blev ödesdiger för Uno. Han stod vakt den natten i över 30 graders köld. Han hade tagit skydd intill en stor gran, för ryssarna befann sig i närheten. Plötsligt small det till, då granen där Uno stod träffades av en rysk granat. Allt splitter både från granaten och granen sköljde över Uno. Han blev mycket svårt sårad, men lyckades, på något sätt som han själv inte minns, ändå ta sig hasande med sin svårt sargade och blödande kropp tillbaka till korsun.
Krigsinvalid Uno Burman jordfästes i maj 2005.